Innehåll
- I åratal har människor pratat om hur kvinnliga videospelskaraktärer försämras till en tjejs psyke.
- Låt oss vara ärliga damer, spelvärlden är väldigt mycket ett patriarkaliskt samhälle i sig själv.
- Nu säger jag inte att alla spel är så här.
- Varför alla väsen om detta i första hand?
I åratal har människor pratat om hur kvinnliga videospelskaraktärer försämras till en tjejs psyke.
Som en kvinna scoffrar jag på den antagna rustningen som prydar Ivy från Soul Calibur (någon version), men det hindrar mig inte från att spela henne. Jag inser att ingen kvinna någonsin kunde realistiskt förvänta sig att se ut som henne. Precis som ingen människa någonsin skulle kunna förvänta sig att överleva en träff från Siegfried såriga svärd. (Jag kommer utesluta några uppenbarligen främmande tecken från denna analys, för om du förväntar dig att se ut som en av dem då har du större problem än vad jag kan ta itu med i en mässlig artikel.)
Låt oss vara ärliga damer, spelvärlden är väldigt mycket ett patriarkaliskt samhälle i sig själv.
Att vara minoriteten är både en välsignelse och en förbannelse. Om inte ett företag är inriktat på familjer, är deras spel mest sannolikt riktad till killar i deras sena tonåringar till tidigt trettiotalet. Medan de flesta män aldrig skulle fångas döda med en barbie docka så är det vad de förväntar sig att deras kvinnliga karaktärer ska se ut. Och eftersom deras hemliga sovrum fantasier flouncing över skärmen, förväntar de sig också att de är jämförbara krigare, överlever träffar utan att ha på sig rustning som döljer sin figur och vara acceptabel för alla kvinnliga spelare som går med på det roliga.
Nu säger jag inte att alla spel är så här.
Det finns mycket där ute som har perfekt realistiska kvinnliga karaktärer och några visar även kvinnor av alla figurer. Men saken är, dessa spel är inte de som får pressen. Problemet är att vårt fokus är för smalt. Spelvärlden sprider ut kritik om kvinnliga karaktärer. Det är sant att feminister är på rätt spår när de påpekar att en kvinnlig karaktär sannolikt kommer att ha barbieproportioner och pansar mer besläktad med underkläder än själva skyddet, men det som de alltid verkar förbise är att manliga karaktärer inte är exakt realistiska heller .
Medan vi sitter runt talande kycklingar, är alla manliga spelare där ute hjärntvättade för att tro att de borde se ut som en kroppsbyggare på steroider som äter sina erövringar till middag. Kanske antar jag bara att män är mer intryckbara än de egentligen är, men jag har svårt att tro att kvinnor är de enda som kan komma ut ur detta scenario med orealistiska förväntningar både för sig och motsatt könsbestämning. Varför är inte männen där ute klagar över de bilder som de presenteras? Om utseendet på videospeltecken är så viktigt och inflytelserikt då bör vi satsa på att båda könen ska skildras mer realistiskt.
Varför alla väsen om detta i första hand?
Med all ärlighet tror jag inte att det här är verkligen så stort av en affär. Tror någon av oss seriöst att dessa karaktärer och dessa spel är realistiska? Är vi verkligen naiva nog att tro att vi borde förvänta sig att mänskligheten ska se ut som några animerade karaktärer?
Jag är nöjd med att välja mina karaktärer baserat på statistik och välja min "rustning" baserat på färg eller epicness. Jag bryr mig inte om vad Ivy har på sig eller hur många muskler Maxi har så länge jag står chans att vinna spelet. Visst skulle Ivy bli krossad i det verkliga livet från hennes jätte rack, men om hon kan gå upp mot en karaktär som mardröm eller avgrunden, varför kan hon inte ha perfekt hållning?
Om utvecklare tror att att göra barbie dockor och kroppsbyggare kommer att vara det som säljer ser jag inte varför vi borde stoppa dem. Deras pengar, deras tid, deras val. Om du verkligen mot dessa orealistiska bilder börjar du få ordet ut om båda könen. Kämpa för förändring i hela industrin, inte bara en del av det. Som konsumenter kommer vi att höras om vi väljer att prata snarare än kamp. Att attackera industrin kommer inte att åtgärda något. Vi behöver vara vokal med konstruktiv kritik och vi måste klargöra att vi inte uppskattar orealistiska skildringar i någon genre, på någon plattform och för alla kön. Annars kommer våra röster att falla på döva öron.