Confessions of a Jaded Gamer

Posted on
Författare: Marcus Baldwin
Skapelsedatum: 14 Juni 2021
Uppdatera Datum: 12 Maj 2024
Anonim
Warhammer 40,000 Space Marine Armouring Ritual Cinematic Trailer
Video: Warhammer 40,000 Space Marine Armouring Ritual Cinematic Trailer

Jag har spenderat de senaste veckorna på att försöka bestämma vilken episk titel som ska dyka upp i min Xbox 360.


Min man och jag äger en hel del spel som jag inte har berört än, och han kan inte förstå varför jag inte bara kan ta en och spela. Faktum är att jag inte kan ta reda på vad mitt problem är. Jag spenderar timmar på att klicka på Flash-spel som erbjuds av Facebook, men som för något mer involverande, allt med en aning av -flämtning- engagemang, jag pratar mig själv ut ur det.

Kanske väntar jag bara på "nästa stora grej"

Du vet vad jag menar - vilken typ av spel som haunts dina drömmar och får nämnas i varje konversation du har med någon. Man skulle tro att med biblioteket med tillgängliga titlar där ute skulle jag inte ha något problem. Här spelar jag dock ingenting, och uttråkad till döden.

Kan det vara så att jag blir för gammal för spel? Inte en chans. Jag kan vara närmare Beror än blöjor, men jag älskar att lägga avfall till imaginära skurkar i brända explosioner. Så kanske det är något mer drastiskt.


Var är alla de ursprungliga idéerna?

Du förstår, jag har varit oerhört upprörd av antalet uppträdande som släpptes. Till exempel älskar jag Borderlands, och var upphetsad över att Borderlands 2 släpptes hela vägen upp till själva utgåvan. Då insåg jag att inte ens det inte skulle fylla tomheten jag känner. Vad jag behöver är att känna som jag gjorde när jag spelade Psychonauts första gången. Berättelsen var helt dum, spelet var uppfinningsrik, och jag var glad. Det var nytt, det var annorlunda, jag hade kul. Det har föreslagits att jag kanske frågar för mycket, men det tror jag inte. Jag har spenderat lite tid på att titta på Indiespel, och har sett många nya idéer som gav rätt stöd och teknik, kan vara fantastiska.

Svärdet... uppföljare

Sanningen är att uppföljare är säkra för spelbolag. De har redan en dedikerad följd och det bidrar till en garanterad försäljning. Jag kan ju inte verkligen skylla dem. År av arbete går in i att skapa dessa alternativa universer och att ha bekanta karaktärer och försiktighetsåtgärder är enklare för designers och spelare att ansluta sig till. Pengar är namnet på spelutgivarnas spel, men hur är det med spelare som jag? Jag kommer gärna spela en bra uppföljare, men om jag inte har någonting som väger mig så ofta slutade jag spela allt tillsammans. Det kan inte vara bra för försäljningen. Vad skulle det vara fel med större tillverkare att göra mer av ett försök att gå ut ur lådan och släppa ut någonting som aldrig har sett tidigare? Resident Evil var det nya, otestade varumärket i blocket en gång och ser vad som blev till.


Jag föreslår inte att de spel som finns idag inte har några element som får mig att märka. Att lägga till drakar till det äldre Scrolls universet hållde mig intresserad och jag kan inte vänta på nästa Bioshock, men de känner fortfarande lite som att besöka familjen för en semester.

Då igen, kanske är det jag.